Världens ände biter inte på mig, den är bara förvillande lik någon jag känner.

Otursförföljd, eller bara ett bevis på att det som pågår i ens medvetande, det attraherar liknande pågående processer i universum. Vad det än är så är det faktiskt jobbigt. Men, så kommer kvällen, vardagens lunk med barnet mitt, och oron i kroppen ligger latent.

Jag kämpar, men inte tillräckligt, för att kunna gå kvar i skolan. Energi, jag behöver energi. Köpte en hög med vitaminer igår, och rosenrot.

Jag behöver kärlek, omtanke, beröring oxå, tonvis. Kärleksfulla ord i mitt öra, kyssar i nacken, en hand...

Kräsen, jag vet, jag är kräsen kräsen kräsen. Jag har det ju oförskämt bra.

EKOHUSET.

Vi har börjat planera förändringen av levnadsvillkor för Vita Hästen. Jag tror att det kommer gå, men långsamt, framåt. Det kommer hända, bara vi behåller fokus. Så alla som vet hur man går tillväga för att ro iland stora projekt, hör av er!
Vi vill inte bo i ett radonhus mer, och kollektivet ska ju finnas kvar.

Återkommer folks