Ja, så har livet flutit ut och dragit ihop sig, varit is och smältande snö, svart och slaskig. Men, det är tur tänker jag, att det inte stagnerar livet, utan förändras, förändras, förändras.
Just nu är jag mest tacksam. Tacksam över att ha ett så fint hem, över min dotter, över att jag får leva. Världigt tacksam är jag över min nyfunna vän i Värmland, i ett litet rött hus i skoga. Hon är en ljuvlig själ på denna planet.
Finns inget mer att säga just nu, jag vill vila i denna stilla känsla av ödmjukhet inför det vi inte vet något om.
Förresten, kollektivet har en blogg nu, GuestHouseWhiteHorse.blogspot.com. Där lägger vi upp saker som sker i vårt hem.
Kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar